Studio time

studio_01studio_02

Igar var det Super Bowl har i USA. Tydligen var det en valdigt jamn match vilken gjorde det kul. Jag befann mig dock i studion under halva matchen. Nar jag kom hem sag jag slutet pa Katy Perry’s performance och min man stod i koket och gjorde middag (vilken lyx 🙂 ). Resten av matchen kollade jag igenom det jag filmade pa min tid i studion.
Nar jag skulle till studion (Gibney 280, gamla DNA) kandes det nastan som att jag skulle pa en het dejt. En dejt med studion. Tva timmar i en stor studio dar bara jag kunde bestamma vad jag skulle gora och fa ut av tiden dar. Det ar alltid lite laskigt att boka en studio, oavsett om man bokar for enbart sig sjalv eller tillsammans med andra dansare. Som nar man satter sig ner med ett blankt papper och en penna for att rita nagot. Man har en ide, men kommer det bli som man har tankt sig? Jag hade en plan men efter forsta timmen av den inplanerade improvisationen med vissa riktlinjer kande jag att det sista jag hade planerat inte passade in, sa jag fortsatte med improvsation med lite andrat fokus. Jag avslutade med en helt annan typ av tema som jag garna jobbar med och alskar att utforska enbart for att det utmanar mig men aven kanns bekant. Jag filmar alltid allt jag jobbar med. Om det ar improvisation kan jag senare se och skriva ner det man gillar och om man jobbar med en koreografifras ar det bra att kunna se vilka andringar man gor sa att man senare kan skriva ner det hemma och inte behover ta tid till skrivandet i studion (jag skriver alltid ner allt jag skapar). 

Yesterday was Super Bowl here in USA. Apparently it was a very close game which made it fun. I was in a studio during half the game though. When I came home I saw the end of Katy Perry’s performance and my husband was in the kitchen making dinner (luxury 🙂 ). The rest of the game, I looked through what I had filmed on my time in the studio. 
When I was going to the studio (Gibney 280, old DNA) it almost felt like that I was going on a hot date. A date with the studio. Two hours in a huge studio where only I could decide what I should do and get from the time there. It’s always a bit scary to book a studio, regardless if you book for only yourself or together with other dancers. Like when you sit down with a blank paper and a pencil to draw something. You have an idea, but will it be like you thought? I had a plan but after the first hour of the planned improvisation with some guidelines, I felt that the last thing I had planned didn’t fit in, so I continued with improvisation with a little changed focus. I finished with a totally different theme that I like to work with and love to explore because it challenge me but also feels familiar. I always film everything I work on. If its improvisation you can later see and write down what you like and if you’re working on a choreography phrase its good to be able to see what changes you do so that you later can write it at home and don’t have to take time for the writing in the studio (I always write down everything I create). 

Not knowing

Rehearsal idag började med två timmar av diskussion om vad vi ska göra nästa fredag då vi ska iväg för ett mycket intressant projekt. Väldigt spännande men också väldigt svårt. Mer om det projektet kommer nästa vecka.

Under sista timmen gick vi tillbaka till frasen som jag och Tal har skapat. Återigen tittade vi på lärandeprocessen. David, en annan dansare från Juillard som kommer in ibland, har inte sett materialet innan och fick inte heller veta hur vi har arbetat fram frasen och det gav ett något helt annat än när vi jobbade med detta förra veckan och Helena Franzén var med oss som fick allt förklarat för sig. Jag tycker att det är väldigt spännande med just dessa saker som att antingen ha någon som vet eller någon, som idag David, inte har en aning och som bara får små instruktioner. Vi jobbade idag med det verbala och det icke-verbala lärandet och det är även det som projektet nästa vecka delvis kommer att handla om.

ENGLISH: Rehearsal today began with two hours of discussion about what to do next Friday when we are going away for a very interesting project. Very exciting but also very difficult. More on that project next week.
During the last hour we went back to the phrase that Tal and I created. Again, we looked at the learning process. David, another dancer from Juilliard coming in some times, has not seen the material before and did not know how we created the phrase and it became quite different than when we were working on this last week and Helena Franzén was with us and she got everything explained to her. I think it’s very exciting with just those things that either have someone who knows or someone, like David today, don’t have a clue and who only get small instructions. We worked today with the verbal and non-verbal learning and that is also what the project next week will partly be about.

Något som jag glömde bort den här helgen var ett performance på BAM som jag väldigt gärna ville gå på. Tal var där och sa att det var riktigt bra. Här är ett youtube-klipp som jag hittade / Something I forgot this weekend was a performance at BAM that I really wanted to go to. Tal were there and said it was really good. Here is a youtube-clip that I found :

 

Tjingeling

nonverbal rules

Vi hade ingen rehearsal i måndags, men idag var vi tillbaka i studion och fortsatte på det vi började på förra veckan. Vi hade även en gäst i studion, den svenska koreografen Helena Franzén. Hon kom in och fick ta del av vad vårat arbete handlar om. Det är alltid roligt att få folk utifrån som kommer in. Då får man själv gå tillbaka och tänka på vad det faktiskt är vi gör. Nyttigt för oss.
Idag gick vi tillbaka till en fras som jag och Tal arbetade fram förra veckan som är baserat på en uppgift som vi hade och sedan har vi arbetat fram icke verbala regler för oss som duett. Helena och Lilja skulle lära sig vårat material och våra regler genom att titta-följa-göra. Det viktiga var inte att de skulle lära sig det utan vi undersökte vad som kan vara intressant i själva lärandeprocessen. Det utvecklades sedan såklart med andra uppgifter.

Nu har jag hjälpt min kära systers vän att översätta en text till engelska. Inte helt lätt när datorn lägger av mitt i allt eller när skärmen fryser och jag bara sitter där och väntar på att datorn ska komma ur sitt pms beteende. Blir galen. Jag tror att min lilla bäbis har blivit gammal och det är dags för en ny.

ENGLISH: We had no rehearsal on Monday, but today we were back in the studio and continued what we started on last week. We even had a guest in the studio, the Swedish choreographer Helena Franzén. She came in and took part of what our work is all about. It’s always fun to have people coming in from the outside. Then you get yourself going back and thinking about what it actually is we do. That’s good for us.
Today we went back to a phrase that Tal and I created last week that is based on a task that we had and then we developed nonverbal rules for us as a duet. Helena and Lilja had to learn our material and our rules by watch-follow-do. The important thing was not that they would learn it, we investigated what might be interesting in the learning process. Later on that of course developed with other tasks.
Now, I have helped my dear sister’s friend to translate a text into English. Not so easy when the computer is crashing in the middle of it or the screen freezes and I just sit there and wait for the computer to get out of it’s pms behavior. Frustrating. I think my little baby has grown old and it’s time for a new one.
floor
Har inget med inlägget att göra, men det var något jag tänkte på när jag åkte hem innan:) / This has nothing to do with this post, but it’s something that I thought about when I was going home earlier:)

Tjingeling

Kaatsbaan

Har varit upptagen i helgen. Vi åkte norrut och spenderade lördag och söndag med tre fantastiska ridtjejer från Bard College. Vi har ett samarbete med dem, vi sätter ihop ett performance till den 13 September. Föreställningen är en del av David Lichman’s North America Tour.

Det var JoAnna, jag och dansaren Lilja från Island som precis gått ut Juilliard. På lördag eftermiddag spenderade vi ett par timmar i en gigantisk dansstudio på Kaatsbaan. Detta område som dansstudion ligger på är enormt. I en del av området fanns där ett hus med rum, som ett motell man ser på filmer:) Där stannade vi över natten. Väldigt fräsch och härligt. Vi var helt ensamma där ute i ingenstans. Det regnade och åskade på kvällen det var helt kolsvart och vi fick använda mobil-ficklampa för att ens hitta dörren in till vårat rum, hahha.

Vi kom långt i processen och fick t.o.m provat alla tre delar av föreställningen. En tjej ramlade av hästen vilket var ett lite läskigt tillfälle. Hon verkade må bra och hoppade upp på hästen direkt och körde en stund till. Jag och Lilja hade så roligt med våra kjolar och carrot-sticks.

I have been busy this weekend. We drove north and spent Saturday and Sunday with three amazing riders from Bard College. We have a collaboration with them, we are putting together a performance for September 13. The show is part of the David Lichman’s North America Tour.
It was JoAnna, I and the dancer Lilja from Iceland who just graduated from Juilliard. On Saturday afternoon we spent a few hours in a gigantic dance studio at Kaatsbaan. This area  where the dance studio is located on is huge. In one part of the area, there was a house with rooms, like a motel you see in movies:) We stayed there overnight. Very fresh and nice. We were all alone out there in nowhere. It rained and thundered in the evening and it was completely pitch black and we had to use mobile flashlight to even find the door to our room, hahha.
We came a long way in the process and got to even try all three parts of the show. A girl fell off the horse, which was a bit scary. She seemed fine and jumped up on the horse right away and kept going for a while. Me and Lilja had so much fun with our skirts and carrot-sticks.

image

Tjingeling

Rain in Hovdala

Under uppvärmningen med killarna igår började det regna och snart efter det öste det ner. Jag hade med mig regnkappa, men många hade inte med sig något. David gjorde regnkappor av pappers-soppåsar till alla som behövde. Vi försökte gå igenom stycket ändå, men när det sen öste ner blev det jobbigt så vi satte oss under presseningen som David (som denna dag var vår handyman) hade hängt upp över läktaren och åt vår middag.

Mot kvällen till hade det slutat regna, men såklart var allt blött och vi var oroliga för halka. Vi körde igenom några bitar i showen och avslutade dagen med ett genomdrag av hela föreställningen, så gott som det gick iaf. Det var mycket som fortfarande var oklart, några Q’s som vi måste reda ut, men jag tycker att vi alla gjorde ett bra jobb. Klinten Kultur är fantastiska! Vi har gjort alla delar för sig och i olika ordningar så igår var första gången de förstod hur det skulle se ut och de fick äntligen se ett slut på det hela.

8 dagar har vi lärt känna våra partners och skapat ett verk. 5 intensiva dagar förra veckan och 3 den här. Två dagar där vi finslipar och kör igenom, ikväll är det dress-rehearsal med publik, och imorgon är det premiär. Galet! Men vi lyckades ändå skapa något på så kort tid och jag är stolt över hur duktiga alla har varit. Jag ser fram emot morgondagens föreställning.

Och där under låg Otto, Ulrikas son och filmaren Davids ljudassistent 

Tjingeling