Showing all posts in Uncategorized

10 mars 2012 var jag hemma hos Jim. Vi bestämde oss för att gå och äta frukost på Dunkin Donuts innan jag skulle åka hem till lägenheten i Brooklyn där jag hade som uppgift att fixa kläder ur Emmas garderåb till hennes möhippa.

Dunkin som ligger här närmast var proppad med folk så vi bestämde att gå vidare. Jag gav flera förslag på vart det låg dunkin ställen, men J sa att han tyckte vi skulle gå vidare. Efter mitt tjöt om olika ställen sa han tillslut att han hade en lite överraskning. Då började jag ju såklart att tjöta om det och frågade en massa frågor.

Plötsligt stod vi utanför en kamerabutik och J ville ge mig en kamera i present. Jag började nästan gråta där utanför (nästan större reaktion på det än på hans frieri, hahaha, fast där var jag i så stor chock att jag inte kunde reagera alls). Jag hade ju ingen aning om vilken jag ville ha, så vi gick tillslut till ett dunkin och åt den där frukosten och J kollade upp vilken som var bäst.

Så himla fint. Den presenten betydde väldigt mycket för mig. Jag hade aldrig förväntat mig det. Det är kanske inte en jätte big deal för J, men det var det verkligen för mig.

I mars förra året gav han mig något väldigt värdefullt för mig, men mars i år toppade han det rejält. I år var överraskningen tusen gånger större och kommer vara för resten av mitt liv:) Inget kan toppa det. Så om det kommer överraskning under kommande års mars-månad kommer inte det kunna chocka mig speciellt mycket, hahha.

Tjingeling

Idag har vi spenderat förmiddagen i The Diamond District. Gatan med alla juvelbutiker är ganska scary faktiskt. Men där finns otroligt mycket smycken, och massor med gömda ställen som jag inte hade en aning om. Jag fick min ring omgjord till en passande storlek. Nu känner jag mig helt nyförlovad igen. Den är ännu finare nu när den sitter perfekt:) Vi har även varit och valt ut vigselringar. Det kommer bli så fint!

Nu ska jag sticka iväg till DNA och köra två föreställningar. Min fästman (hihihi, så roligt att kalla honom det) kommer på första showen för att ta hand om min ring som jag inte vill lägga ifrån mig någonstans och riskera att bli av med.

Tjingeling

Igår var vi och käkade på Southern Hospitality (läs mitt tidigare inlägg om det här). Vi ville äta god mat och njuta av varandras sällskap. Det blev samma beställning som vi haft tidigare. Ribs, mac n’ bacon och grilled corn. Så gott. Mac n’ cheese med bacon i, det tycker jag att man borde prova men kanske inte nödvändigtvis på detta ställe.

Vi gick vidare till Heartland Brewery för en stund, men vi blev så trötta att vi snart åkte hem igen. Hahha, vi låter kanske väldigt gamla som går och lägger oss långt innan midnatt varje kväll, men det har varit ett par konstiga dagar och det tar musten ur oss:)

Tjingeling

Det är mycket som händer redan. Googlar vigselringar nu. Helt sjukt. Det visste jag inte för två dagar sedan att jag skulle göra. Vet vilken bredd jag vill ha, men svårt att hitta någon som ska bli lika perfekt som den första. Jim vet typ redan vilken han ska ha, sötis.

Min ring är en aning för stor för mig så i helgen ska vi få den fixad. Den är alldeles för värdefull för att tappa. Omg, jag vet inte vad jag hade gjort om det skulle hända. Just nu går jag med hårt knuten näve när jag lämnar lägenheten.

Att kolla bröllopsklänning, det kommer inte hända. Eller ja, att kolla på en stor vit puffig sak, det kommer inte hända. Däremot har jag redan ideer. Vi vill gärna ha ett nakenbröllop, men det går nog inte, hahahah, nä skojja bara….eller? 😉

Det är ju inte bara det att vi ska gifta oss och spendera resten av våra liv tillsammans. Allt annat kommer oxå att förändras. Nu planeras inte våra liv separat längre, nu planerar vi tillsammans och vi kommer börja vår resa som gifta (när än det blir) i New York. J har sitt jobb här och jag, ja, dansa och jobba med dans kan jag göra nästan var som helst i världen. Spelar ingen roll egentligen vart vi är, sålänge vi är tillsammans. Men jag kan inte heller klaga över att jag kan få vara kvar i denna underbara stad ett tag till:)

Jag kan alltid åka till Sverige. Jag har mina rötter där och jag har min underbara familj där. Jag kommer alltid att vara svensk. Vart vår resa kommer ta oss i framtiden det vet vi inte än, men som sagt, resan måste börja någonstans, och nu ser det ut som att den börjar här, i New York. 

Ikväll ska vi ut och äta. Det är vårt första steg. Igår var en så konstig dag och jag vet inte vad jag gjorde under dagen, har ingen aning faktiskt. Flummade runt på överskottsenergi och åt endast en bagel på hela dagen. Vi gick och la oss kl 9pm igår kväll, helt utslagna. Sov som stockar hela natten. Så ikväll kan vi äntligen njuta av varandras sällskap som nyförlovade.

Tjingeling

// Sorry för långa inlägg, men när man är såhär lycklig och man har någonstans att skriva av sig, ja då gör jag det 🙂 //

Ok….hej! Jag har inte så mycket nya saker att skriva om här. Onsdagen var en sån stor dag att det inte finns något annat mer intressant just nu. Haha, jag är fortfarande chockad över att vi är förlovade!

Jag träffade världens finaste man och nu vill han dela resten av sitt liv tillsammans med mig. Så lycklig jag är nu!

I onsdags skrev jag ett mejl till honom. Jag skrev hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Jim trodde att jag hade listat ut vad som skulle hända, men nej, jag ville bara tala om för honom vad jag känner. Jag hade ingen aning om han skulle komma hem på kvällen och fråga:

“Will you be my poof forever?” 

Hur det hela gick till är inte så romantiskt för någon annan kanske, men för mig var det helt perfekt. Jag gillar inte klyschiga proposals, bröllopsplaneringar, stora bröllop och puffiga vita klänningar. Jag kan gärna lyssna när någon annan berättar sin story, gärna gå på bröllopsceremonier och fira par som gifter sig, det är väldigt fint och alla som vill ha det ska såklart få uppleva den drömmen. Men det är inget för mig. Jag vill bara leva resten av mitt liv med den jag älskar. It’s all about us, right?

Hur, när, var vi gifter oss är inget vi har börjat planera än. Jag har fått massor med frågor redan och alla vill bli bjudna. Men som sagt, vi vet inte det själva än. Vi måste först smälta tanken på att vi nu inte bara är pojk- och flickvän och vi får se vart det leder, vi är nu snart man och hustru med hela livet framför oss tillsammans.

Att få en ring på det finger som man aldrig har burit ring på förut är väldigt speciellt. Det är inte bara det att den är fin (för omg, va fin den är!!), utan det är en symbol för kärlek. Jag tittar på ringen och vet att Jim älskar mig och jag älskar honom. Ringen står för så mycket.

Tjingeling