Showing all posts by Fanny Sura

…för vi ska flytta 🙂 Jim skrev kontrakt idag. Woop woop!
Snabba puckar, på tisdag kommer flyttgubbarna. 

Tjingeling

Jag fick post igår! Jag var helt överlycklig. Det var adresserat till mig. Jag har fått brev från min fader någon gång innan, men det har stått Jim’s namn då. Men nu fick jag tre brev…till mig. Lycklig för så lite:) Och ett av breven innehöll mitt första Amerikanska bank kort. Vet inte varför jag blev så exalterad över det, men jag tror att det var för att min vän Charlotte var så glad över sitt bank kort för ett tag sen. Kanske kortet står för en början på ett liv i USA, inte vet jag. Men glad blev jag iaf 🙂

För övrigt vill jag bara städa här hemma. Det är sååå dammigt och jag får nästan panik. Jag älskar ju att ha det rent och städar gärna, men just nu går inte riktigt det (varför, det kommer ett senare inlägg om det). Jag försöker koppla bort städtankarna med att försöka välja vilken bok jag ska läsa härnäst. Jag har en del böcker här hemma som jag inte har läst än. Jag känner för att läsa ännu en bok på engelska (eftersom allt jag säger och tänker är på engelska, det enda svenska i min vardag är här på hemsidan och i mina mejl till familjen), men jag har böcker på svenska som jag väldigt gärna vill läsa, så det får nog bli någon av de böckerna.

Tjingeling

Igår var jag och Jim och såg Nederlans Dans Theater på Lincoln Center.

De är sjukt proffsiga dansare, man blir väldigt inspirerad vad gäller dansrörelser! Men, på nåt vis höll inte koreografierna, för mig. Och musiken tänker jag inte ens gå in på.

Första stycket var otroligt roligt att se just på grund av att de är så otroligt duktiga dansare och de gjorde snygga unisona kombinationer, och OMG..their LEGS! Oxå cool idé med ett snurrande rum som de dansade i.

Andra stycket hade en mer tydlig story och innehöll mycket mimik och karaktärer vilket var väldigt roligt. Mycket fina partnering arbeten med varandra. Kvinnligt, manligt, tänja lite på gränserna. Koreografiskt gillade jag inte hur de arbetade med scenen, eller inte arbetade snarare. Solo, duett, solo, duett, solo, solo, duett, trio, solo, duett, solo, duett…. och allt bara i mitten av scenen, upstage och downstage, downstage och upstage. Jag förstår att de hade någon tanke bakom det och jag tror absolut att känslan av stycket hade varit annorlunda om man hade suttit längst fram, men för mig dog det ut efter ett tag. Slutet var supervackert och där använde de hela scenen och körde mer på storyn.

Jag gillar när koreografier är mer abstrakta, jag gillar mycket rörelser och jag älskar att se proffs och deras kroppar som kan böjas åt alla håll. Det är varför jag oxå väldigt gärna går och ser t.ex NDT, de är ju asgrymma!

Men som sagt, ur koreografisk syn blev jag lite trött. Inte för att jag är världens bästa koreograf själv, men jag vet vad JAG gillar och inte gillar att se, och jag tänker allt i rumsliga perspektiv. Så när jag går och ser dessa typer av verk kollar jag mindre på story och mer på rörelsematerial, styrka, smidighet och användningen av rummet, medans andra kanske föredrar att fundera ut handling och gillar att njuta av dansare som kan göra saker som många “vanliga” människor inte kan.

– Första stycket vi såg igår

Det här var första dansföreställningen som Jim har följt med på med “bättre” dans. Stackarn, hans första möten med dans blev väldigt konstiga föreställningar som jag släpade med honom på. Så om han inte gillar dans, that’s fine, jag presenterade det i fel ordning. Jag skulle ha släpat med honom på något i stil med gårdagens performance i början:) (han såg visserligen NDT på New York City Center för ett halvår sedan, en duett som var grymt bra!)

Men, vad jag gillar med Jim är att han har starka åsikter och han säger vad han tycker. Så efter varje föreställning har han talat om vad som funkade och inte funkade för varje stycke under föreställningen. Under Visa Voices nu i mars var han så uttråkad under kvällen att han skapade en egen koreografi i sitt huvud och nu i efterhand har han skrivit ner den i ett mejl till mig för att skapa det. Hahha, så underbart söt. Älskar honom så mycket!

Tjingeling

Fick en trevlig överraskning på mejlen igår. En vän till min vän (som har mejlat med mig i ett halvår nu) har nämnt mitt namn i sin ansökan till DNA’s program, och därför vill DNA ge mig en present på $100 till mina klasser. Fantastiskt tycker jag! Så om fler vill bli tipsade om DNA och sedan nämna mig, var så goda, jag bjuder på en klass 🙂 haha

Idag har jag träningsvärk i ryggmusklerna på sidan. Både latissimus dorsi och speciellt teres minor och major har fått sig en omgång. Under rehearsal igår gick vi igenom ett lyft och en turn om och om igen och det krävdes mycket från just de musklerna. Efter det tog jag pilates för Teri som var tufft för amar och skuldror. Direkt på det blev det yoga som just igår hade fokus på armar och händer. En hel del spinal twist oxå hela dagen. Så, inte  konstigt att mina muskler gör lite ont idag.

För övrigt är det mycket på gång. Jag hinner knappt med. Det är tur att det är roligt:) Och att jag har världens finaste fästman vid min sida varje dag gör livet helt underbart. Lyckligare än någonsin skulle jag vilja säga 🙂

Tjingeling

Vi repar just nu på det vi ska framföra i Tudor City parken. När de började skapa stycket i höstas fick de tre tjejerna välja vad de var intresserade av i parken. Eftersom en har slutat har jag fått den rollen. Jag fick alltså inte välja utan jag fick en roll. Men det intresserar mig och jag hade säkert valt det oxå.

Arkitekturen och dessa statyer av olika djur, gargoyles, är mitt ämne. Jag har inte varit i parken och verkligen studerat de än, så det är svårt för mig i studion att få en känsla över vad det är specifikt jag är intresserad av. Ska till studion nu om en stund. Jag leder hela första delen av stycket och än så länge kämpar jag som bara den för att ens kunna komma ihåg vart jag leder de andra två och samtidigt göra beslut i stunden. Intressant men lite svårt:)

Bild från google

Tjingeling