En av de roligaste dagarna i Juli var utan tvekan 1 juli. Klockan ringde 4.30 am och fyra trötta tjejer kliver ur sängarna. 5.15 traskar detta lite yrvakna gäng iväg längs 72nd street mot Central Park. Tävlar med flertalet andra på vägen dit.
Där finns en lång kö som vi hamnar i. Ser ännu längre köer längre bort. Får reda på att kön vi själva står i är VIP. Vi får gå och ställa oss i ytterligare en kö som finns längs Fifth ave. Folk sprang som galna i området. Vi står i kön som tar evigheter. Får reda på att: Insläppet är fullt. Vi promenerar uppåt, tar oss in i parken längre upp och springer runt och hamnar på andra sidan. Blir ett med den folkmassa som finns där.
Vi går upp på områden som tydligen är förbjudet. Poliser och vakter skäller. In på området igen. Ut. Vid rätt tillfälle springer vi tillsammans med hundratals andra upp på området igen. “Vem ska stoppa oss nu?”
Fick se Beyonce uppträda.
Stod för långt ifrån för att ha egna bra bilder. Men, vi såg henne:)
Jag skojjar inte. Det var den absolut roligaste morgonen! Jag tror inte jag har skrattat så mycket på år. Själva grejen var inte att vi agerade galna fans (för ärligt talat, jag vet knappt vad Beyonce sjunger för låtar och jag är inte jätte intresserad), utan det grymt härliga var konsertkänslan, galna fans som skriker, gå upp tidigt och upptäcka att vi har gått upp sent, lite lätt “break the law” och bli vänner för stunden med andra amerikanare som vi smidde planer med.
Elvis, The Beatles, Michael Jackson kan inte haft det lätt. Och detta var bara en gratis konsert med ett morgonprogram på tv med Beyonce som gäst. Hahhahaha….
Tjingeling