Det kanske inte ar nagot man firar (..?), men den har dagen kanns speciell. Det ar ett ar sedan vi forlovade oss ♥
For ett ar sedan, 6 Mars, hade jag ljusrep pa DNA. Jag kom hem och la mig raklang pa golvet med vark i hela kroppen och trott i huvudet. Snart kom Jim hem, och han som har samma rutiner nar han kommer hem fran jobbet varje dag sprang runt i cirklar och betedde sig konstigt. Tillslut hjalpte han mig upp fran golvet och vi kramades.
I den langa kramen tog han sedan upp en glittrande vacker diamantring framfor mitt ansiktet och fragade om jag ville bli hans for alltid. “Of course”, blev mitt svar nar den fosta chocken hade lagt sig, hahha. Sen ett yes yes YES.
Han tog min hogra hand och jag tittade bara pa honom och log: “wrong hand, honey” 🙂
Den kvallen var sa magisk pa nat satt. Vi satt uppe hela kvallen och drack champagne och Jim berattade om allt vi behover gora sa att jag kan stanna hos honom i USA. Han hade tagit reda pa allt och hade redan fatt tag i en advokat. Wow, sa mycket information jag fick, haha. Han hade ju vetat om att han skulle fria i ett bra tag och sedan vantat pa att ringen skulle bli klar, sa han lag lite fore mig i allt det har. Jag var ju bara lycklig over att mannen jag alskar precis hade fragat om jag ville spendera resten av mitt liv med honom ♥
Vid midnatt ringde jag min familj. Klockan var ju 6:00 i Sverige och arbetsdagen skulle borja. Pappas fina fnittrande kommer jag inte glomma, och mamma som redan var pa jobbet som borjade skratta. Min alskade syster lat nyvaken och forsokte dolja att hon grat. Jag kande mig som en liten flicka igen som plotsligt skulle vaxa upp och bli vuxen. Jag skulle gifta mig.
It may not be something to celebrate ( ..?), but today feels special. It’s one year since we got engaged ♥
One year ago, on March 6, I had light rehearsal at DNA. I came home and laid myself flat on the floor with pain throughout my body and tired in my head. Soon, Jim came home, and normally having the same routine when coming home from work every day, he was just running around in circles and behaved strangely. Eventually, he helped me up from the floor and we hugged.
In that long hug he put a sparkly beautiful diamond ring in front of my face and asked if I wanted to be his forever. “Of course” was my response when the first shock had subsided, hahha. Then a yes yes YES.
He took my right hand and I just looked at him and smiled: “wrong hand, honey” 🙂
That evening was so magical in a way. We stayed up all evening and drank champagne and Jim talk about everything we needed to do so that I could stay with him in the U.S. He had done research on everything and had already found a lawyer. Wow, so much information I got, haha. He had known that he would propose for a while and then waited for the ring to be ready, so he was a bit ahead of me in everything in all this. I was just happy over that the man I love had just asked if I wanted to spend the rest of my life with him ♥
At midnight I called my family. The time was 6:00 in Sweden and working day would soon begin. My dads nice giggling I will not forget about, and mom was already at work and began to laugh. My beloved sister sounded like she just woke up and tried to hide that she was crying. I felt like a little girl again that suddenly would grow up and become an adult. I was getting married.
Pictures from last year
Tjingeling






