Igår var jag och Jim och såg Nederlans Dans Theater på Lincoln Center.
De är sjukt proffsiga dansare, man blir väldigt inspirerad vad gäller dansrörelser! Men, på nåt vis höll inte koreografierna, för mig. Och musiken tänker jag inte ens gå in på.
Första stycket var otroligt roligt att se just på grund av att de är så otroligt duktiga dansare och de gjorde snygga unisona kombinationer, och OMG..their LEGS! Oxå cool idé med ett snurrande rum som de dansade i.
Andra stycket hade en mer tydlig story och innehöll mycket mimik och karaktärer vilket var väldigt roligt. Mycket fina partnering arbeten med varandra. Kvinnligt, manligt, tänja lite på gränserna. Koreografiskt gillade jag inte hur de arbetade med scenen, eller inte arbetade snarare. Solo, duett, solo, duett, solo, solo, duett, trio, solo, duett, solo, duett…. och allt bara i mitten av scenen, upstage och downstage, downstage och upstage. Jag förstår att de hade någon tanke bakom det och jag tror absolut att känslan av stycket hade varit annorlunda om man hade suttit längst fram, men för mig dog det ut efter ett tag. Slutet var supervackert och där använde de hela scenen och körde mer på storyn.
Jag gillar när koreografier är mer abstrakta, jag gillar mycket rörelser och jag älskar att se proffs och deras kroppar som kan böjas åt alla håll. Det är varför jag oxå väldigt gärna går och ser t.ex NDT, de är ju asgrymma!
Men som sagt, ur koreografisk syn blev jag lite trött. Inte för att jag är världens bästa koreograf själv, men jag vet vad JAG gillar och inte gillar att se, och jag tänker allt i rumsliga perspektiv. Så när jag går och ser dessa typer av verk kollar jag mindre på story och mer på rörelsematerial, styrka, smidighet och användningen av rummet, medans andra kanske föredrar att fundera ut handling och gillar att njuta av dansare som kan göra saker som många “vanliga” människor inte kan.
– Första stycket vi såg igår
Det här var första dansföreställningen som Jim har följt med på med “bättre” dans. Stackarn, hans första möten med dans blev väldigt konstiga föreställningar som jag släpade med honom på. Så om han inte gillar dans, that’s fine, jag presenterade det i fel ordning. Jag skulle ha släpat med honom på något i stil med gårdagens performance i början:) (han såg visserligen NDT på New York City Center för ett halvår sedan, en duett som var grymt bra!)
Men, vad jag gillar med Jim är att han har starka åsikter och han säger vad han tycker. Så efter varje föreställning har han talat om vad som funkade och inte funkade för varje stycke under föreställningen. Under Visa Voices nu i mars var han så uttråkad under kvällen att han skapade en egen koreografi i sitt huvud och nu i efterhand har han skrivit ner den i ett mejl till mig för att skapa det. Hahha, så underbart söt. Älskar honom så mycket!
Tjingeling