Vaknade bredvid min blivande man, som alltid. Varje dag, sedan jag flyttade in här, ger vi varandra lika mycket kärlek innan han går till jobbet. Det ger lycka och energi för resten av dagen och sedan längtar vi tills vi ses igen på kvällen.
Igårkväll var det en vecka sen vi förlovade oss. Nu börjar jag förstå det, men eftersom det är så mycket annat runt omkring så hinner jag knappt känna efter hur underbart det faktiskt känns.
Idag måste jag till DNA och ta klasser. Allt det här har gjort att jag kommit lite ur fas. Hade ju tex. föreställning i helgen som jag inte har skrivit om. Det gick bra, haha, men då var allt så nytt och så många som ville kolla på min ring eller gå fram till Jim och gratulera honom. Två föreställningar som jag knappt minns att jag faktiskt gjorde, hahaha.
Har inget med dagen att göra, men jag hittade en bild på mig från vårt rehearsal i Tudor City
Tjingeling