10 mars 2012 var jag hemma hos Jim. Vi bestämde oss för att gå och äta frukost på Dunkin Donuts innan jag skulle åka hem till lägenheten i Brooklyn där jag hade som uppgift att fixa kläder ur Emmas garderåb till hennes möhippa.
Dunkin som ligger här närmast var proppad med folk så vi bestämde att gå vidare. Jag gav flera förslag på vart det låg dunkin ställen, men J sa att han tyckte vi skulle gå vidare. Efter mitt tjöt om olika ställen sa han tillslut att han hade en lite överraskning. Då började jag ju såklart att tjöta om det och frågade en massa frågor.
Plötsligt stod vi utanför en kamerabutik och J ville ge mig en kamera i present. Jag började nästan gråta där utanför (nästan större reaktion på det än på hans frieri, hahaha, fast där var jag i så stor chock att jag inte kunde reagera alls). Jag hade ju ingen aning om vilken jag ville ha, så vi gick tillslut till ett dunkin och åt den där frukosten och J kollade upp vilken som var bäst.
Så himla fint. Den presenten betydde väldigt mycket för mig. Jag hade aldrig förväntat mig det. Det är kanske inte en jätte big deal för J, men det var det verkligen för mig.
I mars förra året gav han mig något väldigt värdefullt för mig, men mars i år toppade han det rejält. I år var överraskningen tusen gånger större och kommer vara för resten av mitt liv:) Inget kan toppa det. Så om det kommer överraskning under kommande års mars-månad kommer inte det kunna chocka mig speciellt mycket, hahha.
Tjingeling