Hur underbart det än må vara att bo i New York City, så finns det många baksidor med. Det är inget lika flashigt som i Sex and the City eller Gossip Girl som många tror, tyvärr. Tittar man närmare på bakgrunden av de serierna eller på andra filmer så är det skräpigt och gammalt.
Kackerlackor, råttor och bedbugs är sällskapsdjur som kan ingå i hyreskontrakten. Det luktar illa, det ligger sopor överallt, det läcker in, det går inte att spola, i varje kvarter sitter en hemlös och ber om pengar, ja, you name it.
När jag flyttade in hos J började vi oxå ha mat hemma. Han äter ju på jobbet så han har aldrig behövt ha mat hemma, men jag har ett så rörligt schema och jag skiter (tyvärr) inte ut dollarsedlar, så klart jag vill ha mat hemma. Lite nyttigare, mer ekonomiskt och många gånger godare än att köpa all mat ute varje dag.
Nyss hittade jag dock min första kackerlacka i matskåpet här hemma. Tänkte rensa och slänga det som är gammalt, och hittade då ett 1,5 cm stort husdjur. Vi har vid några tillfället upptäckt knapphålsstora djur i badkaret som är lätta att döda. Men den här jag hittade idag, AAAAHHH!!! Frös först fast och visste inte vad jag skulle göra. Sen lyfte jag på saker för att hitta den igen. Vill döda den, men jag är en mes. Ja, jag erkänner. När det kommer till djur som besöker mig hemma, då är jag en mes (utom spindlar, de plockar jag upp och bär ut).
Känner mig inte som en superhjälte med “döda-äckliga-newyork-djur” powers idag inte. Jag har stängt skåpet och kilat fast med en handduk (för jag lotsas att kackerlackan inte kan öppna skåpsluckor och ta sig ut) och J får ta hand om det när han slutat jobba.
Så, nu blir det ingen mer mat här hemma. Kanske mitt svenska lakrits kan få ha en boplats här, men that’s it 😛
Tjingeling