Har precis kommit hem från bion och skräckfilmen Insidious.
Storyn sög faktiskt, enligt mig, men den har många attack-skrämmelser som är precis det jag gillar. Jag har ont i låren för att jag har spänt mig så mycket. Satt ihop med resten av publiken och skrek genom minst en tredjedel av filmen.
Jag älskar när man inte vet om nåt kommer dyka upp eller inte. Och ännu mer gillar jag när filmen bygger upp det som att nåt kommer komma och så gör det inte det förren då man minst anar det.
Ska man se Insidious ska man nog se den på bio. Riktigt roligt att gå på Amerikansk bio och skräckfilm för alla de roliga “aa ha” kommentarerna á la Ricki Lake kvinnor gör att filmen inte blir allt för våldsamt läskig:)
Nu…Dags att sova.
Tjingeling