This photo is from like two weeks ago or so. My husband and I took Thor to FIKA cafe on Pearl Street and we had breakfast on a bench nearby. It was a warm morning so we decided to go home and leave T and then go back out again. Behind our building there is a beautiful park area where you’re not allowed to bring dogs. This is my favorite place these days. All the tourists walks by here but where I am sitting in the picture people usually don’t go because it leads to an end so you’re actually left alone there. I have been there several times the past two weeks. I love to just sit there and listen to the water and feel the platform move along with it.
After Jim took this picture he sat down next to me. We drank our coffee and sat in silence for some time. These days not many people can actually enjoy a moment in silence in company with someone else. If you’re not talking to each other then you’re probably on your phone. I feel so comfortable with my husband and I don’t have to talk to him all the time. That’s one beautiful thing about love and friendship, you don’t have to speak, you just feel.
Detta foto ar taget for typ tva veckor sedan. Min man och jag tog med oss Thor till FIKA cafe pa Pearl Street och vi at frukost pa en bank i narheten. Det var en varm morgon sa vi bestamde oss for att ga hem och lamna T och sedan ga ut igen. Bakom var byggnad finns ett vackert parkomrade dar man inte far ta med sin hund. Detta ar min nya favorit plats nufortiden. Alla turister gar forbi har men dar jag sitter pa bilden dit gar de oftast inte for det leder till ett slut sa du blir faktiskt lamnad ensam dar. Jag har varit dar flertalet ganger senaste tva veckorna. Jag alskar att sitta dar och lyssna pa vattnet och kanna plattformen rora sig tillsammans med det.
Efter att Jim tog detta foto satte han sig bredvid mig. Vi drack varat kaffe och satt i tystnad under en stund. Nufortiden ar det inte manga som faktiskt kan njuta av en stund i tystnad i sallskap med nagon annan. Om man inte pratar med varandra da sitter man formodligen med sin telefon. Jag kanner mig bekvam med min man och jag behover inte prata med honom hela tiden. Det ar en vacker sak med karlek och vanskap, du behover inte prata, du bara kanner.