Vi fick besök av Nita Little på vårt rehearsal idag. Hon är vän med JoAnna, vår koreograf, och blev inbjuden att jobba med oss med contact improvisation. På 70-talet deltog Nita i utforskandet av kontakt improvisation tillsammans med Steve Paxton. En ganska cool kvinna och sjukt roligt att få en klass med henne. Nita var fantastisk!
Det var skönt att komma tillbaka till den sortens arbete. Jag känner att jag har tappat en hel del av vad vi gjorde tex. i skolan i Sverige och Portugal, eller vad jag uppskattade att se på scen för den delen. Jag åkte till New York för att se om det fanns skillnad på modern dans i Europa och modern dans i Amerika. Vad jag nu efter snart tre år har insett är att det som intresserar mig mest såsom golvarbete och kontakt improvisation, är svårt att få tag i här. Jag har svårt för att hitta tillbaka till mig själv och vad jag är bra på och det har nog med att jag inte möter det dagligen längre.
Jag tror det var bra för oss i kompaniet att ha den kontakten med varandra. Det blir ett väldigt intimt möte och man måste verkligen lyssna till varandras kroppar. Allt vi gjorde idag var tänkt till att vi ska kunna vidga våra vyer när det gäller vårt “Alpha Gina”. Tex. vilka andra sätt finns det att lyfta varandra, och vad kan den som blir lyft (alphan) göra i det lyftet? Vi kom inte så långt med just det idag, men dagens tre timmar gav oss iaf mer verktyg att använda oss av.
ENGLISH: We were visited by Nita Little at our rehearsal today. She is friends with JoAnna , our choreographer, and was invited to work with us with contact improvisation. In the 70’s Nita participated in the exploration of contact improvisation with Steve Paxton. A pretty cool woman and really fun to have a class with her. Nita was awesome!
It was nice to get back to that kind of work. I feel like I’ve lost a lot of what we did for example in school in Sweden and Portugal, or what I appreciated to see on stage for that matter. I went to New York to see if there was a difference of modern dance in Europe and modern dance in America. What I now after almost three years later have realized is that what interests me most, like floor work and contact improvisation, is hard to find here. I find it hard to get back to myself and what I’m good at and it’s probably because I don’t meet it daily anymore.
I think it was good for us in the company to have that contact with each other. It is a very intimate meeting and you have to really listen to each other’s bodies. All we did today was supposed to enable us to broaden our perspective when it comes to our “Alpha Gina”. For example what other way is there to lift each other, and what can the person being lifted (the alpha) do in the lift? We didn’t get very far with just that today, but today’s three hours gave us at least more tools to make use of.
Found this video on youtube: “Contact Improvisation 1972″
Tjingeling