Throughout our journey, we’ve had a rented Mercedes. What an experience Jim has got now to drive on the small and narrow streets around the Amalfi coast. To park or to get out of parking was like (in swedish) ‘plockepinn’ where you had to try not to get something moving. To not scratch someone else’s car was basically not possible.
One of our trips in Italy was to drive round the coast and take us to the village Amalfi. Large buses would of course try to get through on these narrow streets up in the mountains. When people don’t move in curves, well, then the bus gets stuck and you stand still in traffic for maybe an hour or so.
But we got there. This little village was packed with tourists and we felt relieved that we had chosen a small village to stay in. Anyway, it was nice. Visited a church. I bought a hat. Walked around the tourist-filled streets. We got some sun on the pier. Then we drove back home.
Under hela vår resa har vi haft en hyrd Mercedes. Vilken erfarenhet Jim har fått nu av att köra runt Amalfikustens små och trånga gator. Att parkera eller att komma ur parkeringen var som plockepinn där man skulle försöka att inte få något att röra sig. Att inte skrapa någon annans bil gick i princip inte.
En av våra utflykter i Italien var att bila runt kusten och ta oss till byn Amalfi. På dessa trånga gator uppe bland bergen skulle naturligtvis även stora bussar ta sig fram. När folk inte flyttar sig i kurvorna, ja, då fastnar bussen och där står man still i trafiken i kanske en timme eller så.
Fram kom vi tillslut. Den här lilla byn var proppfull med turister och vi kände oss lättade att vi hade valt en mindre by att bo i. Mysigt var det iaf. Besökte en kyrka. Jag köpte mig en hatt. Promenerade kring turistfyllda gator. Vi solade på piren. Sen körde vi hem igen.
Tjingeling