Så mycket folk det kom igår kväll. Jag hade tänkt att det skulle va lite folk som dök upp för gratis mat och dans, typ, hade vägarna förbi. Och att några vänner till dansare skulle komma. Kanske si så där 50 pers. Nej, nej… Dessa kvällar, STUFFED (som för övrigt annordnas av Carlye från vårt kompani), brukar tydligen ha 200 personer. Igår var lite färre, kanske “bara” 170 pers. När jag hörde det blev jag plötsligt väldigt nervös. Men, återigen, allt vi gör i vårt stycke handlar om att göra beslut i stunden och det ändras varje gång.
Vårt tech-rehearsal gick sämst av alla gånger vi har gjort stycket. Men “bad tech – good performance” brukar det ju heta. Vi var sista numret. Fyra väldigt starka kvinnliga nummer. Vackra rörelser, grova rörelser, lite naket, mycket naket, mycket rekvisita. Och sist var då vi. Vi har ju jättemycket rekvisita, inte så mycket dans-dans utan mer tänkande och bestlut att fatta in real time.
Vi fick några tillfällen som behövdes lösas. Det kunde ha varit ett av våra sämsta gånger, MEN, eftersom vi kunde handla utifrån vad som hände i stunden, ja, då blev vårt performance perfekt. Det är ju precis det som är det sköna och det som The Equus Projects jobbar med. Och viktigast var att jag och Tal kunde ha en kemi på scenen och leka med våra olika delar i stycket. Stycket, Take the time it takes, handlar om att en son växer upp, går från barn till vuxen. Tal är den som genomgår sina perioder i livet, och jag är den kärleksfulla “mamman” som hjälper honom på vägen och finns där för honom. Ingen vet ju om detta mer än vi, men ja, det är storyn i det stora hela.
Det verkade som att Jo fick bra respons på koreografin. Stycket är inte helt klart, det finns saker att jobba på. Men nu har vi visat det en gång. Fick ett mejl innan jag somnade igår om att vi förmodligen redan har ett tillfälle till senare i år då vi kan köra stycket igen. Roligt. Hoppas det blir nåt med det. Efter så hårt arbete som vi har lagt ner på detta, ja, då vill vi gärna göra det på scen igen.
Bild tagen under tech-rehearsal av Lisa Kusanagi (our intern) från när hon startar snöstormen upp ifrån balkongen. Till vänster ser ni mig och till höger dansar Tal
Tjingeling