Åh, jag älskar våren! Lika härligt varje dag nu när jag drar upp persiennerna. Får lixom inte nog! Och det är så underbart att gå upp tidigt varje dag och ha hela dagen framför mig.
Igår mådde jag inte alls bra. Jag hostade under hela natten och kände mig riktigt pissig. Trött och hängig. Jag pratade med koreografen på morgonen men eftersom vi måste få färdigt stycket vi repar på, så gick jag med på att åka till rehearsal ändå. Jag dansade inte såklart, men det var skönt att se stycket utifrån, det gav mig en tydligare idé om vad det är vi gör.
Efter det stack jag till DNA för att ge papper till C. Hon satt i möte och jag hade så lite energi att jag hängde i en av sofforna där. Jag märkte inte ens att jag hade suttit där i två timmar utan att ha gjort någonting.
Eftersom jag ändå var på DNA kände jag att det kunde vara skönt att ta en yoga klass även fast jag mådde som jag mådde. Ibland kan det faktiskt hjälpa att få kroppen i rörelse och att få en stund med fokus på andning. Jag hade ju inte heller någon feber, är bara förkyld. Så jag pratade med läraren för eftermiddagens yoga och hon gav mig tips på vad jag kunde göra om det skulle bli jobbigt. Jag sprang ner och anmälde mig till klassen.
Yogan var bra. Marlon är en duktig lärare. Hela början gick bra. Lite snörvlig, men helt ok. Och att komma upp i warrior-poses var ju bara skönt eftersom jag inte längre hängde upponer. Men sen blev det värre. Troligtvis hade kroppen öppnat sig. Yoga är ju oxå en detox för kroppen, så jag blev kanske rensad. Efteråt var jag jättesnörvlig, men det kändes väldigt bra. Sålänge yoga har gjort något, oavsett vad det är, så är det värt det. Det är det yoga handlar om.
Vad jag upptäckte igår var att down dog var en av de skönare poser vi gjorde, trots att det var upponer. Om man känner sig tung i huvudet är alternativet att lägga sig i child pose, men det var nästan jobbigare eftersom det blev ett högre tryck på pannan. Det är intressant när man kommer på saker i sin praktik:)
Down dog
Tjingeling