Koreografin är inte så svår egentligen. Räkningen är svår för de andra dansarna som inte verkar så vana vid det, men jag har vuxit upp med jazz och räkning så det finns där i bakhuvudet. Det oroar jag mig inte alls för. Men ordningen på det.
“Är det del B nu, eller är vi inne på D, som sen går in i C, eller är det mellan stegen och långsamt upprull som kommer nu?”
– ja, så går det runt i våra huvuden. Och jag kan verkligen inte se någon annan, så jag får bara lita på mig själv.
Det kommer ju gå helt galet bra, det vet vi, men det hör till att vara nervös så klart. Och det roligaste med dans är ju ändå när man får utmanas utanför sina gränser.
Nu ska vi träffas alla fem och gå igenom en sista gång innan dagen D.
Försökte komma på ett nytt sätt att skissa upp koreografin på. TJag tror att detta funkar bäst:)
Tjingeling