Igår var det ett år sedan beslutet att separera togs. Jag och F satt uppe på Observatorielunden. Vi pratade och drack kaffe från 7-eleven. Lite mer en månad hade gått sedan jag kom tillbaka till Sverige efter ett halvår i New York.
Vi var tillsammans, men egentligen inte. Jag ville bort och F var tvungen att stanna. Det passade inte att fortsätta att lotsas som att vi var på samma bana. Beslut togs. Jag skulle flytta ut ur vår lägenhet i Vasastan och åka tillbaka till USA, och F skulle stanna och satsa på sina företag.
Vi har lite kontakt idag. Det är jag glad över. Men vi vet inte så mycket mer vad som händer i varandras liv. Från att veta allt till nästan inget. Men jag har sagt det förut, jag är lycklig vart jag är nu och hur min vardag ser ut. Det beslut vi tog tillsammans som två vuxna och mogna människor den 13 Aug förra året var det bästa som kunde hända mig. Vad som hade hänt om vi fortsatt tillsammans, vem vet? Men det jag vet är att jag trivs med det och jag ångrar inte att jag åkte tillbaka. Det var något som sa att jag behövde åka tillbaka, att jag inte var färdig här.
Jag hittade mig själv, och jag hittade ny kärlek som bara blir starkare och starkare för varje dag. Det kittlas i hela kroppen när jag tänker på vilken fin man jag lever mitt liv tillsammans med nu. Och kärleken till att dansa och känslan av att utvecklas och hitta inspiration igen gör att detta är platsen för mig.
Jag hoppas att jag inte är ensam om att det var ett bra beslut och att jag inte är den enda som är lycklig.
Jag, 13 aug 2011
Och tack till min finaste familj som finns där för mig när jag behöver stöd. Älskar er! Vi ses i september!!
Tjingeling