~ ~ ~

Om jag hade haft massor med pengar och mat så hade jag velat ge till alla hemlösa och alla tiggare som finns här.

I stockholm finns de såklart oxå, men Sverige är bättre på att hjälpa och ta hand om de som behöver den hjälpen. Men varken i Portugal eller här i USA får de tillräckligt med hjälp. De är alldeles för många i svåra situationer här och det är svårt att kunna hjälpa alla.

Jag vill gärna hjälpa alla, men har inte råd med det. Då skulle man ju kunna säga att jag inte hade behövt åka till usa och jag hade kunnat använda dem pengarna till att hjälpa folk istället. Men så funkar det inte. Faktiskt. Det är lättare att vara ego och det är något man måste vara. Ego är ju även personerna som behöver hjälp oxå.

Jag har extra pengar i fickan som jag gärna ger bort, men samtidigt är det inte mina pengar. Det är pengar som jag måste ge tillbaka en andra gång. Jag lever ju på csn. Så jag har egentligen inte heller pengar eller mat. Jag har bara vuxit upp i ett välbärgat land som kan hjälpa mig med utbildning. Det är en otroligt härlig chans att jag ens kunde få åka till Portugal och nu USA.

Någon hade blivit arg på G när hon inte hade gett honom pengar och kallat henne snål eller nåt, vilket inte heller är rätt. Vi har rena och hela kläder, vi har kanske lite för mycket prylar, vi har mat på bordet och iaf jag köper allt för mycket kaffe. Men vi är inte snåla för det.

För att kunna hjälpa behöver man ha hjälpt sig själv och kan klara ut det. Jag längtar, och har längtat hela mitt liv, på att få hjälpa människor i världen. Men jag anser att jag ska kunna göra det när jag är färdig med de utbilningar och erfarenheter som jag skaffar nu. Vad jag kan bidra med är dans och glädje, och kläder jag inte längre behöver, inte pengar och mat.

Jag försöker iaf nu att göra nåt litet då och då. På vårt salladställe kan man be om bröd till salladen. Jag vill inte själv ha brödet men jag frågar ofta om det så jag kan ge det vidare till den som verkligen skulle uppskatta det.

Detta var egentligen bara nåt jag har gått och funderat på i stort sett hela mitt liv. Men både i Lisboa och här i New York blir det så mycket starkare. Man ser hur mycket som saknas i sjukvården och man ser hur lite tillgång till hjälp dessa människor har. Vi i Sverige ska vara lyckliga över att vi betalar skatt och kan få hjälp när vi behöver det. Dock gör det så ont i mig när jag vet att så många i Sverige missbrukar det. Soffliggare som klagar hela dagarna men som ändå får in pengar på kontot. Men i övrigt fungerar vårat system väldigt bra. Jag är stolt över att vara född i Sverige och jag är enormt tacksam för att jag har fått denna chans i livet att ha det så bra.

Man kan klaga på mycket, men när man tänker efter, vi har det så mycket bättre än många andra.

Den dag då jag hjälper, då är jag lycklig.

Tjingeling